Att zooma ut OCH in för att skifta perspektiv
Förmågan att zooma ut är avgörande i design, strategi och innovation. Både i tid och i rum. I bemärkelsen tid så handlar det om att se bortom här och nu för att se effekter och mönster som framträder i vissa tidsrymder men inte i andra. I bemärkelsen rum så handlar det om att se bortom ens direkta närhet för att bättre förstå hur de avgränsningar som alltid finns begränsar och möjliggör.
Det finns många ord för det: Utzoomning, molnfri höjd, latitud och helikopterperspektiv. Det beskrivs som en central förmåga i alltifrån agila skalningsramverk till systemtänkande och designtänkande.
Förmågan att zooma ut är viktig att träna på, men det är bara halva jobbet. För det räcker inte att zooma ut, vara holistisk eller försöka se hela systemet. En utzoomning hjälper oss att hitta in i fler perspektiv (i bästa fall), men det leder inte automatiskt till att vi agerar på nya sätt. Vi måste hitta tillbaka till det lokala, till nya kombinationer, till nya tillämpade avgränsingar i tid och rum och till nya perspektiv på något konkret.
Perspektivrikedom
Fler perspektiv alltid är eftersträvansvärt för människor. Men när det kommer till innovation så är nya perspektiv inte tillräckligt, vi måste komma till ett läge där det får bäring på den konkreta verkligheten. Den här ambitionen återfinns i strategiskt arbete och innovation, men svårigheten i det respekteras sällan. För inzoomning är mycket svårare än utzoomningen, allra helst för grupper som är vana vid ”att anta ett helikopter-perspektivet”.
I min erfarenhet så finns det gott om människor som har förmånen att vara i “utzoomat läge” ofta, frikopplat från verkligheten. De har ofta lärt sig språket, teknikerna och metoderna för att zooma ut. De har blivit så duktiga på det att utzoomning kan ske så smärtfritt att inga nya perspektiv synliggörs i processen. Då blir det bara en språklig teater utan att ny förståelse som verkar kausalt på verkligheten bildas. Det här anti-mönstret är värt att hålla koll på i ledningsgrupper som är vana vid den här typen av arbete.
Ett sätt att lösa det är att experimentera med strikta ramar för utzoomningen, som gruppen är ovan vid. Det känns ofta icke-intuivt, att utzoomningen borde få vara så fri som möjlig. Men constraints är lika mycket begränsande som möjliggörande, ger vi strikta ramar så kan vi tvinga fram nya perspektiv. Men ännu viktigare är att fokusera på inzoomningen, för det kommer vara skavigt och kognitivt belastande för ett gäng som är vana vid att zooma ut.
Värdet av inzoomning
Strategi är handling. Vi måste agera, oavsett om vi är en ledningsgrupp på ett litet företag eller regeringen på nationell nivå. Action är hopplöst sammantvinnat med effektiv strategi, och vice versa. Nya typer av ageranden är det bästa sättet att förstå huruvida vi har skiftat perspektiv eller inte.
Det är enkelt att hitta in i en strategi, det är enkelt att arbeta med framtids-scenarier och det är enkelt att signalspana. Det som är svårt är att hitta tillbaka in i det lokala och det konkreta från något abstrakt och övergripande. Det är en lur-lögn att strategiskt arbete ska ske på molnfri höjd. Möjligen i korta stunder, men alltid med ständiga luftlandsättningar för att få feedback från terrängen, kunderna, konkurrenterna och marknaderna.
För även den mest abstrakta, övergripande och högtflygande strategiska riktning förväntas resultera i action. Och eftersom vi aldrig på förhand kan veta vilken konsekvens en handling kommer få när osäkerheten är hög, så behöver vi ha tät och diversifierad kontakt med verkligheten. Och vara bereddes att respondera på de signaler som kommer tillbaka från verkligheten. Även här finns de språkliga metaforerna sedan länge: Örat mot rälsen, fingret på pulsen eller att ta tempen. Det är det som inzoomning handlar om, att förstå vilka konsekvenser en strategisk rörelse får.
För det strategiska kommer inte kronologiskt före det operativa. Det strategiska är lika beroende av operationen som vice versa. För signalerna från vårt strategiska agerande är det som ligger till grund för beslutsfattande. Desto mindre filtrerade signalerna från verkligheten är, desto enklare att knyta till en strategisk rörelse.
Det poppar ständigt upp metoder och verktyg (ofta LLM-baserade) som försöker snabba på eller skippa den där kontakten med verkligheten. Men var försiktig med att simulera verkligheten, marknaderna och kunderna. De är alldeles för mångtydiga och osäkra för att kunna förutses eller simuleras. Och det är en bra grej. För det är osäkerheten, stökigheten och den delvisa slumpmässigheten som strategi och innovation ska ta spjärn i. Osäkerheten är inte ett gäng undantag som vi kan bortse från i planeringen, det är själva kärnan som vi ska designa utifrån. Effektivisera aldrig bort signaler från verkligheten, det är bränslet i strategi, innovation och design.
Det är värdefullt att zooma ut för att få syn på nya perspektiv, men aldrig utan att zooma tillbaka in i den lokala och konkreta verkligheten. Orientera och agera på samma gång, ständigt.
