Ett plikttroget ”hur är läget” följs ofta av ett ”jo bra, men det är mycket nu”. I västerländska samhällen verkar fullbokade kalendrar vara ett av de mest grundläggande idealen.
Och jag fattar att det är mycket nu, men jag tror att det är mycket pga ett gäng antaganden som vi gör om arbetslivet. Det mest allvarliga antagandet är att vi tror oss kunna effektivisera oss ur det här problemet. Vi ökar ”effektivitet” i möten, vi bokar in tom tid i kalendern, vi klockar varje timme för att avsätta tid för ditten och datten. Allt i förhoppning om att kunna effektivisera oss ur problemet, men det är i bästa fall bara ett plåster på en blodsprutande upptagenhets-skada.
Sysslolöshet är också effektivt
Med sysslolöshet menar jag inte en timme i veckan avsatt för AI, innovation eller något annat som kräver långt mycket mer än så. Sysslolöshet är frånvaron av en uppgift. Det är faktiskt en av de enklare sätten att öka gruppers självstyre, i betydelsen att människor tar initiativ till det som du själv aldrig kunnat se som ett alternativ. Och det innebär att mångfalden av möjligheter ökar explosionsartat, och bättre grogrund för innovation och förändring än så är svår att hitta.
Jag lever också i den här världen, den självklara invändningen är ju resursbrist. För få människor med för mycket att göra, hur ska vi ha tid att vara sysslolösa? Jag har ingen aning, det beror helt och hållet på ert sammanhang och er kontext. Men min poäng är att sysslolöshet inte är resursslöseri. Den sysslolösa maskinen må vara slöseri, för den är begränsad i möjligheter redan från början. Men möjlighetsrymden för den sysslolösa människan är oändlig. Det kommer ske förändring, innovation och misslyckande. Och inget av de sakerna är resursslöseri i min bok.
Den ”effektiva” organisationen
Med rollbeskrivningar, processkartor och organisationsscheman eliminerar vi sysslolöshet i tron om att skapa universell effektivitet, men vi glömmer bort att olika situationer kräver olika typer av effektivitet. För även om vi skapar en typ av effektivitet så skapar vi samtidigt ineffektivitet ur andra perspektiv. Sysslolöshet är en annan form av effektivitet.
Det är en lång rad saker involverade här: inte minst identiteter, integritet och materiella incitament. Så det är självfallet inte görbart att göra folk sysslolösa över en natt. Men det är kraftfullt att skapa situationer där känslan av äkta sysslolöshet kan uppstå, även om det är avgränsat i tid och rum. För sådana bubblor levererar gång efter gång något oväntat. Ibland bra saker och ibland dåliga saker – Men ni får alltid till rörelse och förändring. Och helt plötsligt står ni i ett annat nuläge, och kan agera på helt nya sätt.
Känns det provocerande världsfrånvänt? Då kan jag lugna dig med att idén inte är ny. Varianter av sysslolöshet återfinns i hackathons, sidoprojekt (skunks), tidsboxar, och i en del produktutvecklings-metodik.
Johan Axelsson | Välva
Och huruvida människor bara kommer gå runt och lata sig. Ja antagligen, men det gör dom redan i dag. Fast de har hittat sätt att dölja det som ”effektivitet”. Och ta det från någon som är medvetet sysslolös i de flesta roller jag tar mig an. Värdefulla saker blir gjorda, saker som annars inte hade blivit gjorda, och då och då är det saker som faktiskt spelar roll för hela organisationen.
Ett första steg är kanske att svara på ett plikttroget ”hur är läget” med ett ”jo men bra, det är lugnt och skönt”. För att öppna upp för idén av att det finns olika typer av effektivitet. Men det kräver såklart att en chimär av ”upptagenhet” inte krävs för att du ska få ha kvar ditt jobb, jag misstänker att det är fallet för många människor…