Komplexitet och systemtänkande

Systemtänkande och emergence, eller framväxande

by
En vanlig beskrivning av systemtänkande, eller Systems thinking, är att helheten är mer än summan av dess delar. Att det är ett förhållningssätt som handlar om att vara lite mindre nyfiken på aktören och lite mer nyfiken på hur aktören är sammankopplad med andra aktörer och hur den relationen ser ut. Då blir systemtänkande motsatsen till reduktionism, som varit central under den vetenskapliga revolutionen. Vilket förenklat innebär att förståelse bäst skapas genom att bryta ner något i minsta beståndsdel, och analysera utifrån det.
 
Men vad är det egentligen för något som gör att helheten är större än summan av delarna? Vad är det som går förlorat när helheten bryts ner i mindre delar? Exakt vad det är beror på kontexten, men oavsett kontext så har det som går förlorat alltid en egenskap gemensamt: Det är något framväxande, eller emerging.

Vad är en framväxande egenskap, eller emergent property inom systemtänkande?

En emergent, eller framväxande, egenskap är en icke-linjär evolutionär uppkomst ur ett system. Den går inte att förutse, och i regel inte heller att linjärt förstå i efterhand (även om människor ständigt lurar sig själva att tro det).
 
För organisationer så är många av de där mest åtråvärda grejerna som vi vill komma åt, och som vi hela tiden snackar om, framväxande egenskaper ur systemen vi verkar i. 

Exempel på framväxande, eller emergent, värden i en organisatorisk kontext:
  • Transformation
  • Innovation
  • Kulturförändringar
  • Lärande
  • Hälsa
  • Agilitet
  • Kunskap
  • Psykologisk trygghet
Det här är fenomen som uppkommer i systemet. Vilket har stor påverkan på hur vi tänker på design, ledarskap och organisation. Eftersom det som är framväxande inte kan skapas, designas eller beställas i ordets vanliga bemärkelse – Det uppkommer ur systemet om förutsättningarna är gynnsamma.

"Emergence" och komplexitet

Vi kan helt enkelt inte kontrollera det som är framväxande, vi kan enbart forma miljön som det växer fram i. Och eftersom ”emergence” uppkommer ur komplexa system så behöver vi också vara noggranna med att respektera kontext, som alltid när vi arbetar i komplexa system. 
 
Det beror på att en ”emergent” egenskap uppkommer i ett system över tid, utifrån kontexten i systemet. Vilket gör att en ”emergent” egenskap är sammantvinnad med den evolutionära processen som har format den. Kontexten som har format den, och tiden det har tagit, är en del av den framväxande egenskapen. Därför är det ett misstag att försöka kopiera andra organisationers framväxande egenskaper, och förvänta sig att det ska funka på samma sätt i ens egen kontext. Fokusera istället på att skapa rätt förutsättningar i din organisations system. 
 
Det är utmattande med nya surr-ord som ska beskriva något som är förändrat, och ”emergence” är sannerligen ett ord som trendar. Men för oss är det ett värdefullt begrepp när vi övar på att designa i komplexa system tillsammans med andra.
 
Ibland använder vi det svenska ordet framväxande, istället för emegent, eftersom vi tycker att det har en värdefull koppling till naturens system. Men det är viktigt att förstå att ”emergence” inte behöver vara en långsam process (som växande i regel är), och att det aldrig är en linjär process (som viss typ av växande är).
 
Som med mycket annat är det här egentligen inte konstigt alls, när man tänker efter. Det enda sättet att få något att växa är att vara noggranna med miljön det växer i, det har vi vetat i minst 12 000 år. Men i en organisatorisk kontext tenderar vi att glömma bort det, och då är det skönt att det numera finns ett helt forskningsområde att hämta kraft, inspiration och metoder från.