Cynefin – En introduktion till vad som är komplext. Och inte.

Cynefin är ett tvärvetenskapligt ramverk som har vuxit fram för att hjälpa människor att ”förstå världen så att de kan agera i den”. Det hämtar kraft och teori från komplexitetsteori, antropologi, fysik, filosofi, biologi och en rad andra vetenskaper.

Det har skapats, och löpande formats, under ledning av Dave Snowden. Ursprungligen som ett svar på människors och organisationers ständiga förkärlek till silverkulan – Att hitta ett svar eller en lösning som löser ett problem och funkar oavsett kontext.

Snowden uttrycker det som att det inte finns ”kontext-fria lösningar i en kontext-specifik värld” så vi borde sluta leta efter det. Bara för att en idé, en lösning eller en modell funkar på ett ställe betyder det inte att det kommer funka på ett annat, kontexten i vilken den ska verka är avgörande.

"There are few if any context-free solutions, but many valid context-specific ones."

Dave Snowden

Och det här är styrkan med Cynefin. Det är ett ramverk som hjälper människor, team och organisationer att förstå vilken kontext de befinner sig i, och vilka arbetssätt som då lämpar sig för att förstå och agera i den kontexten.

Själva ordet är walesiskt och betyder ungefär ”a place of multiple belongings” vilket syftar till att beskriva dynamiken i ramverket. Vi befinner oss sällan enbart i en kontext, och vi befinner oss sällan i en och samma kontext särskilt länge. Cynefin är open-source, allt material som vi delar här i dag kommer från Cynefin-wikin.

Tre olika systemtyper i Cynefin

Det finns tre typer av system i världen: ”Ordered”, ”complex” och ”chaos”. Vi börjar med de engelska termerna för att underlätta vidare läsning. Här är det också värt att nämna att det är ett ontologiskt ramverk. Ramverket hävdar alltså att världen faktiskt består av de här tre systemtyperna, det är så den är beskaffad.

Det här är också en punkt där Cynefin ibland får kritik, och det finns intressanta alternativa perspektiv som är värda att undersöka. Här kan du fördjupa dig i till exempel Chris Mowles arbete, som snarare skulle beskriva komplexitet som det enda relevanta tillståndet. Och att allting är komplext.

Som du kan se på bilden så delas systemtypen ”ordered” upp i två stycken domäner: ”Clear” och ”Complicated”. På så vis får vi de fem domäner som Cynefin består utav: ”Clear”, ”Complicated”, ”Complex”, ”Chaos” och ”Confused”. Så tre systemtyper, och fem domäner.

Ordnade system är förutsägbara

Ordnade system är förutsägbara och repeterbara, vilket innebär att vi kan förutse vilka konsekvenser vårt agerande kommer få, om vi gör samma sak igen kommer vi få samma resultat igen. Det är helt enkelt en väldigt trevlig domän för organisationer att vara i, för att vi kan i regel planera för och skapa de effekter som vi vill. Mycket av de teorier och metoder som finns inom management-teori antar att organisationer verkar i ordnade system.

Det finns olika sätt att förstå ordnade system, ett värdefullt perspektiv är att tänka på ordnade system som ”contained”, vilket innebär att det finns en begränsning som i regel är tydlig för alla inblandade. Och det är just den där begränsningen som gör att systemet blir förutsägbart. Att jämföra med komplexa system som är ”connected”, och därför saknar den typen av begränsning.

Om vi gör samma sak igen på samma sätt så kommer vi få samma resultat. Det innebär att analys blir värdefullt, alltså att vi bryter ner saker i mindre beståndsdelar och skapar förståelse ur det. Ordnade system är i regel en mänsklig skapelse, genom att applicera rigida ”constraints” så skapar vi förutsättningar för att skala i avgränsade ordande system.

Domänen Clear – Det uppenbara

Ordnade system delas in i två domäner för att skilja på det som är uppenbart, och det som är mer komplicerat. Det uppenbara styrs av ”fixed contraints” – Där handlar det om att förstå kontexten, och sedan agera utifrån enkla och uppenbara regler. Det komplicerade styrs av ”rigid constraints” – Det kräver ofta expertis för att förstå vad som behöver göras och det finns ofta flera bra sätt att lösa ett problem på.

Om vi börjar med Clear, alltså det som är uppenbart för de allra flesta. Här är arbetssätten ”sense – categorize – respond”. Vi tar in vilken kontext vi befinner oss i, vi kategoriserar det utifrån (i regel) vilket regelverk vi ska nyttja, och vi agerar. Därför hittar vi också ”best practice” här, alltså arbetssätt som är beprövade och enkla att applicera. Vi behöver inte tänka så mycket på det, vi vet att det kommer funka och hur det kommer funka. Gör du X så kommer Y att hända.

Typiska exempel på ”clear” är till exempel enklare maskiner och system eller tydliga regelverk och processer, såsom:

Betalning av räkningar
Tidrapportering
Regelverk kring vad man får ha med sig i sitt incheckade bagage vid flygning.
Trafikljus (och en hel del andra trafikregler)

Complicated – Det komplicerade

Domänen ”Complicated” handlar också om ordande system men är svårare och mer komplicerat att arbeta med. Ofta krävs det expertis för att förstå något, det kan krävas längre utredningar eller analyser för att fastställa vad som behöver göras. Här finns i regel inte ett enskilt ”best practice”, i stället hittar vi ”good practice”, det finns alltså flera lösningar som är bra och löser problemet.

Det innebär också att det i regel finns motstridiga analyser eller expertutlåtande om vad som är bästa vägen framåt, vilket gör den här domänen mer krävande att arbeta i än den uppenbara. Här handlar det om att ”Sense – analyze – Respond”. Analys som metod är centralt här. Vi kan bryta ner det i beståndsdelar och skapa skalbar förståelse för helheten. Men olika experter skapar olika korrekta bilder av helheten, utifrån deras expertis och domän.

Typiska exempel på ”complicated” är till exempel komplicerade maskiner och system eller större infrastruktur, såsom:

Deklarationen
Flygplan
Broar, tunnlar och andra stora infrastrukturprojekt

Complex– Det komplexa

I den komplexa domänen existerar inte linjära kausala samband. Det innebär att vi inte vet vilken effekt en intervention kommer skapa, det enda vi kan vara säkra på är att det vi gör kommer skapa oförutsedda konsekvenser. Det är ”enabling constraints” som löpande sammanhåller, guidar och formar ett komplext system.

Det här innebär att mycket av arbetssätten som vi traditionellt har länkat till ledning och styrning inte blir värdefulla. Specifika målsättningar, framtidsbilder eller road maps blir oanvändbara, för de respekterar inte villkoren som komplexa system ställer.

I komplexa system behöver vi ”Probe – Sense – Respond” vilket innebär att vi behöver småskaligt och parallellt testa (eller probe) systemet för att se hur systemet förändras. Det som utmärker en probe är att det inte är en mätning av något i systemet (som ett experiment), utan det är en småskalig intervention i systemet. Som skapar förståelse och förändrar systemet – Samtidigt.

I komplexa system kan vi inte skapa eller designa specifika förändringar, vi kan enbart möjliggöra för rätt saker att uppstå. Och det är en avgörande skillnad.

Det är länkat till de ”constraints” som verkar i komplexa system. ”Enabling constraints” möjliggör för nya egenskaper att uppkomma (eller emerge). De är i regel inte avgränsande i traditionell mening utan istället så formar och guidar de systemet genom att sammankoppla olika delar av systemet på nya sätt.

Typiska exempel på ”complex” är till exempel:

Välfungerande digitala tjänster och produkter.
Sociala relationer i grupp, till exempel en familj eller ett team.
Ekosystem, och det mesta som sker i naturen.

Chaotic – Det kaosiga

Kaos är en av de svårare domänerna i Cynefin, för det finns en hel del motstridiga definitioner av kaos. Olika forskningsområden har olika ord för samma sak, och lyfter fram olika aspekter av kaos. Cynefins beskrivningen av kaos är ett system som helt saknar ”effective constraints”. Entiteterna är alltså helt frikopplade från varandra, vilket skapar ett slumpmässigt system.

Det ger oss också ett visst mått av förutsägbarhet. Vi kan räkna på sannolikheter och vi kan använda statistiska verktyg just för att det är ett slumpmässigt system. Ett komplext system däremot är intrasslat på ett oöverskådligt sätt, vilket inte gör det slumpmässigt utan det formas och guidas av constraints och attractors.

Det innebär att exempel på kaosartade system kan vara vilseledande att ge, för att de tenderar att variera beroende på kontext. Här kommer ett försök, typiska exempel på ”chaos” kan vara:

Vissa moment i krig, såsom en strid som överraskar eller oväntade konsekvenser som det skapar i världen.
”Clear” system som har tryckts in i ”fixed contraints” och som fallerar, till exempel i samband med extrema händelser i trafiken (att jämföra med det ordnade exemplet ovan).

Confused – Att inte känna till nuläget

Mittendomänen i Cynefin glöms ofta bort, för den handlar om det där läget som bara är stökigt och oklart. Och som det är lätt att tro att man är klar med så snart man har börjat tänka i Cynefin-banor. Men det är ofta ett misstag, det är relativt vanligt att team spenderar mycket tid som confused. Ibland så befinner de sig konstant där.

Cynefin skiljer på medveten förvirring och omedveten förvirring. Medveten förvirring kallas Aporia, som kan förstås som ett dödläge. En paradox som utgörs av något olösligt i traditionell mening, ett icke-vetande i balans. Det möjliggör för låsningar och mönster att luckras upp och team får lättare att förstå i viken systemtyp de faktiskt verkar.

Omedveten förvirring är dålig förvirring, som man vill undvika. Här vet teamet inte i vilken typ av system de befinner sig, eller gör ett antal antagande om var de befinner sig som är felaktiga. Och är svåra att ta sig ur.

”Confused” är inte en typ av system som existerar i naturen, utan en domän som grupper kan befinna sig i. Därför blir det svårt med exempel. I de kontexter där vi på Välva verkar så är den tydligaste indikatorn på att ett team befinner sig i ”confused” att samtal och möten saknar ett sammanhängande sammanhang (eller ”coherence”). Teamet är inte ett team, utan individer som verkar i olika systemtyper. Alternativt tror sig verka i olika systemtyper. Teamet är fysiskt på samma möte, upplevelsen är att de är på olika möten.

Att börja arbeta med Cynefin

En stor fördel med Cynefin är att det är ett intuivt ramverk för många människor. Efter en kort introduktion på ett par minuter så kan människor förstå och börja arbeta med Cynefin. Vilket gör det till ett bra verktyg att introducera i workshops och den typen av sammanhang.

Lättillgängligheten i ramverket är en av de största anledningarna till att vi på Välva nyttjar det så mycket som vi gör. Men det kan också lura en att tro att det inte finns mer djup än så, och det är fel. Vi möter ett antal antaganden om Cynefin som ofta hamnar i vägen när vi introducerar lite djupare arbetssätt runt Cynefin. Det handlar i regel om dynamiken mellan domäner och att man glömmer bort mittendomänen ”Confused”.

Dynamiken mellan domäner

Cynefin hämtar kraft från den delen av filosofi som intresserar sig för processer och flöden, alltså det som är i rörelse. Det utgår från ”contraints”-baserad definition av komplexitet, vilket gör dynamiken i systemen ständig. Cynefin är i grund och botten ett ramverk för att förstå hur system löpande formas och möjliggör. Inte för att förstå hur ett system är.

Det finns tillfällen av stabilitet, som kan formas genom constraints eller attractors. Men det står aldrig stilla. Det är det som den gröna liminala zonen handlar om, man kan också prata om Cynefins dynamics som ett sätt att förstå ramverket som något som beskriver rörelse.

När ni arbetar med Cynefin bör ni därför vara försiktiga med språk som indikerar stillastående, eller statiska relationer mellan olika systemtyper. Dynamiken är ständig, dessutom är dynamiken det som gör att vi faktiskt kan leda i komplexitet. Dynamiken gör komplexa system till något som går att managera, genom att arbeta med ”constraints” i systemen.

Att vara förvirrad

Ett annat vanligt misstag handlar om att team tror att det är enkelt att förstå vilken domän de verkar i – Det är det inte. I regel så befinner man sig oftare och längre i ett förvirrat läge. Det är en viktig insikt, och det är också det som uppdelning av mittdomänen mellan confused och aporia handlar om. Det finns ett medvetet läge av förvirring som handlar om att välja att vara i det olösbara och paradoxala, för att kunna därifrån kunna skifta in i en annan domän.

Den andra delen av ”confused” handlar om allmän förvirring, i stort sätt det som vi pratar om i dagligt tal när vi pratar om förvirring. Det är helt enkelt en dålig plats att vara på. Det är svårt att få något gjort, och den bygger mycket frustration. Och det är också den plats där team tenderar att spendera långt mycket mer tid än de själva är medvetna om, vilket kan vara en svårighet när Cynefin appliceras praktiskt i vardagen.

Mer nyfiken på Cynefin och komplexitet i organisatorisk kontext?

Johan Sjöström

Strateg

Kika in i Cynefin-wikin. Där hittar du djupare beskrivningar och framförallt verktyg för att praktiskt applicera Cynefin för olika syften.

På Välva arbetar mycket med Cynefin som ett verktyg för att få saker gjorda tillsammans med organisationer. Kontakta Johan så pratar vi mer om det tillsammans.

Här kan du läsa mer om: